Station 18

Station 18

Station 18

Station 18 är en present och inredningsbutik som äntligen har kommit till verkliget... Det är butiken med inredning, presenter och lite, lite kläder... allt går i de vackra ljusa tonerna... vitt, grått, oblekt linne.. lite rosa och rött samt lite grönt för att förhöja de ljusa tonerna... vacker skirt blandet med lite robust rustikt trä... en härlig lantlig blandning, men som ändå ska kunna passa in i alla stilar...

Landet, min energikälla...

om mig och mina tankarPosted by Åsa Gutemyr Sun, May 13, 2012 13:04:14

Förra helgen packade vi bilen och drog till landet... mitt älskade lantställe! som jag sista året dessvärre inte hunnit besöka mer än en eller två gånger.

Jag har saknat stället... jo vi bor på landet i "stan" också... men.. det är en helt annan känsla med huset i Roslagen.. det är så tyst där, det är så tyst så när bladen på björkarna brister och när saven rinner, ja då hör man det nästan... det är underbart, mystiskt och förtrollande vackert. Jag hade två härliga, fantastiska dagar som jag bara var ute i naturen... tog med mig iphonen och fotade. jo, så är det, iphonen får fungera som duglig kamera... vill ju så gärna ha en avancerad, shysst kamera... men har det icke! Man tager vad man haver... =)

Dag 1 blev det mycket fotande vid havet. Älskar naturen just runt omkring havet, bryggorna och klipporna...

Här är bryggan i hamnen.. Herrängs marina.

På andra sidan av marinan har de byggt upp nya sjöbodar.. vackert!

Vi har vår båt ligger i den lilla hamnen.. eller ja, vi har ju inte fått i båten än... men.... ja. bilder från lilla hamnen och naturen däromkring kommer här:

Det var några av bilderna från min naturupplevelse förra helgen...

fler kommer i ett annat blogginlägg...

Att få vara där i två dagar var en riktig energiboost.. energin håller ännu.

Landet-kramar.

  • Comments(0)//blogg.station18.se/#post100

Om jag fick leva en gång till

om mig och mina tankarPosted by Åsa Gutemyr Sat, April 21, 2012 16:00:39

OM JAG FICK LEVA OM MITT LIV

Jag skulle våga göra fler misstag nästa gång.

Jag skulle slappna av och ta det lugnt.

Jag skulle vara tokigare än jag varit i det här livet.

Jag skulle ta färre saker på allvar.

Jag skulle ta fler chanser.

Jag skulle bestiga fler berg och simma i fler floder.

Jag skulle äta mer glass och mindre potatis.

Jag skulle kanske ha fler verkliga problem, men färre inbillade.

För jag är en av dem som lever förnuftigt och klokt

timme efter timme, dag efter dag.

Visst har jag haft mina ögonblick, men om jag fick leva om skulle jag haft fler.

Jag skulle faktiskt försöka att inte ha annat än ögonblick, det ena efter det andra, istället för att planera så många år i förväg, varje dag.

Jag är en av de människor som aldrig åker någonstans utan att ha med termometer, varmvattenflaska, regnrock och fallskärm.

Om jag fick leva om mitt liv, skulle jag resa med mindre packning.

Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och fortsätta till senare på hösten.

Jag skulle dansa mer.

Jag skulle åka fler karuseller.

Jag skulle plocka flera maskrosor.

NADINE STRAIN, 82 år, Louiseville, Kentucky

  • Comments(0)//blogg.station18.se/#post97

Att leva... det gör man bara en gång!

om mig och mina tankarPosted by Åsa Gutemyr Sun, April 08, 2012 12:16:52

... Det finns inget hinder som du inte kan övervinna, ingen utmaning som du inte kan anta.

Jag har tagit mig över hinder. Klättrat över och krupit under. Och jag har tagit mig an utmaningar. Dumdistriga enligt några, modigt tycker andra.

Ingen rädsla som du inte kan övervinna, oavsett hur omöjligt det ibland kan verka. Jag har övervunnit rädslor, trots motgångar, och förskräckelse...

Jag har vågat leva... Och jag lever, jag är fortfarande nyfiken på livet. Nyfiken på vad som väntar bakom nästa hörn.... Är det ett hinder, en utmaning... eller är det en rädsla som står och lurar bakom knuten?

Jag vet inte vad som kommer härnäst... Hur nästa steg ska tas... Jag vet bara att jag inte är klar... och jag vet att alla steg i livet så här långt har gått bra. Ibland tar man stora steg och kastar sig hejdlöst ut från ett stup... ibland tar man små, små försiktiga steg... känner sig fram med tå'n... Och alla steg är framsteg.

Livskramar...

  • Comments(0)//blogg.station18.se/#post93

Twitter kvitter...

om mig och mina tankarPosted by Åsa Gutemyr Thu, March 29, 2012 14:34:31

Sitter just å funderar lite... på vad? allt å inget... lugnt i butiken. loggar in på twitter... jo, det är SANT! Jag den mest otekniska av alla i kategorin kvinnliga användare av datorer... hahaha..

Men NÅGON måste ju vara det, och jag har tagit det ansvaret att stå för att vara helt okapabel till att vara tekniskt lagd, och fattar egentligen INGENTING!

Men jag är ju så klart intresserad av att hänga med lite, om vad som faktiskt händer i världen... Och då har jag valt att börja twittra... jag följer både kända och "okända" människor! Och jag gör det i ärlighetens namn i 1:a hand för att sprida min butik STATION 18's existens här i världen... här i Nacka.. i lilla Saltsjö-Duvnäs..... som för övrigt, du borde besöka!

Hur som helst... tillbaka till twittrandet. Jag följer som sagt både kända och "okända" människor.. och häromdagen fick jag en ny "followers" (eller följare, om man hellre vill prata svenska) Ingen aning om hur han hittade mig, men det hör inte hit...

hur som helst så bloggar han och fotar... vilka foton och vilken text. Jag läser och läser och för varje del jag läser så blir jag mer å mer ödmjuk för bloggande "herrar"... Säger absolut inget ont om bloggande herrar, jag har bara inte "hittat" någon som skriver tillräckligt bra, eller intressant för att jag vill fortsätta läsa... men det har jag gjort nu! Han har liksom hamnat på sidan favoriter... Och hade det inte varit för twitter så hade jag ALDRIG hittat denna blogg...

det jag menar är att många (som inte twittrar) säger följande om twitter eller twittrare -Twitter vad är det för trams... det ger mig ingenting, jag är ju med i Facebook! Jo... visst... du är med i facebook... jättebra! Men facebook är en heeelt annan sak. Där ser dina "kompisar" vad du skriver...å du ser vad de har skrivit. Fine. Men ingen annan ser det... det är inte öppet. För de flesta har ju ändå ställt in sin privat sida på just privat! Det handlar alltså om en större spridning, en större chans att "hitta" intressanta saker att få ta del av. En större chans att hitta intressanta människor som du förmodligen aldig annars hade stött på i ditt liv, pga olikheterna... å då menar jag inte att jag aldrig skulle kunna tänka mig att prata med mr.El Diablo irl... inte alls.. men jag tror inte att sannolikheten hade varit speciellt stor... kanske, kanska inte!

Hur som helst... jag tycker du ska besöka denna blogg, Diablosth tankar. Läsa och titta på hans fantastiska bilder... http://diablosth.wordpress.com

Och när du gjort det... skaffa ett twitter konto. det är enkelt, det är gratis och du kommer garanterat att hitta spännande människor att följa... mig hitter du via länken här bredvid --------->

Twitterkramar...

  • Comments(0)//blogg.station18.se/#post92

Thailand i ord & bild...

om mig och mina tankarPosted by Åsa Gutemyr Tue, February 28, 2012 17:55:01

Semestern är över... för denna gång!

Och jag har haft två underbara veckor i Thailand.

Vi landade i Krabi, en soldisig måndagsmorgon för två veckor sedan... värmen slog emot mig som en käftsmäll, men på ett helt ok sätt... det gjorde inte ont, inte alls. Alla nya dofter nådde nosen med en förundran... ögonen fick kisa en stund, innan pupillerna hade ställt om sig till solljus likt en kameralins slutare... de måste liksom ställas om från mörker till ljus. En fantastisk känsla.. solljus... Gillar't!

Tog en taxi till Ao Nang, till det förbokade hotellet vi hade. Vi mer eller mindre kastade in ryggsäckarna på hotell Blue House och slängde på oss badkläder för att sedan, fort som 17 utforska det nya landet, landet som vi skulle tillbringa de närmaste 14 dagarna i... vi skulle utforska det på ett helt oplanerat sätt... inga tydliga mål, inga bokade hotell (mer än den 1:a natten) inga måsten... Vi skulle bara ta dagarna som de kom. Underbart! Man har liksom inte för höga förväntningar då. Vi började med att ta oss ner till stranden, men insåg ganska fort att det här är ingen strand som man direkt lägger ner badlakanet och ligger och solar på... den var fylld med små vassa stenar och det luktade inte hallontårta, hela stranden var överhopad med longtailbåtar som guppade i vågorna och bara skrek efter att få köra oss ut till en ö, en ö som tar emot oss med grönskande öppna armar och långa vita sandstränder och turkosblått kristallklart vatten. Kom åk med mig. Jag kör dig nästan vart som helst för ett par hundra bath... ok. Vi åker, vi låter en av alla dessa longtail båtar hamna under våra fötter, vi sätter oss i en (för mig så här första dagen, väldigt ostadig båt) Jag lägger mitt liv i händerna på en leende Thailändare... och hans båt. Jag är rädd. Livrädd. Tycker inte om båtar, trots att jag mer eller mindre är så gott som född på sjön, i en båt. Rädslor är till för att övervinnas. Å vi hamnar på ön Poda. Livs levande. Helskinnade. Inga olyckor. Men med dubbla hjärtslag i ca 30 min eller mer, men det var det värt!

Ja... sen var det ju det där att man skulle samma väg tillbaka.. på samma sätt som man kom dit. Båt. Tog lika lång tid. Gick lika bra. Lättad. Middag på kvällen med en väldigt trött familj, alla var utmattade efter en lång flygresa, båtturer och gassande sol och många nya intryck.

Vi bestämde oss för att kånka vidare till Phi Phi island nästkommande dag. Bokade ytterligare en båtresa, för att komma till den omtalande vackra ön, dock utan inbokade hotellnätter, det tänkte vi skulle vara piece of cake när vi väl var där... Kommer dit efter en låååång ångestfylld båtresa (drygt 2 timmar) jo, det är lång tid för en båträdd liten Nordbo som jag... Övriga familjemedlemmar skrattar åt mig. Ja, ja... vi är framme och letandet efter hotell sätter igång. vi går å går å går... hotell efter hotell är fullbokade... den snart 22-åriga älskade bonusdotter'n stöter ihop med kompisar och bestämmer sig för att "flytta in" hos dem. Japp... då var det maken å jag kvar.. vi fortsätter letandet av hotell.. vi letar i fyra timmar, och under dessa timmar inser vi att vi har sett nästan hela ön, det är mest ungdommar på ön. Inget för oss. Vi äter en sen lunch och bokar en båt.. jo, ytterligare en båt... till Koh Lanta.

Båträdd...? Jo, lite lätt överbelastad båt... och jo.. jag var rädd! Å jag kan tala om att panikångesten var hög... tårarna rann ned för kinderna, folk glodde och jag kände mig som en alien på en annan planet...smiley

Väl framme i Koh Lanta satte vi oss i en tucktuck (moped med sidovagn för resenärer, gärna så många som möjligt där oxå..) Den gulliga Thailändaren körde oss runt till alla möjliga hotell, för att försöka få tag på ett rum. Tillslut fick vi napp.. lyckan var fullkomlig! Kaw kwang beach resort.

Där bodde vi i två nätter, sen var det dax för ryggorna igen, för ett nytt rum, vilket gick ganska fort. Ca 700 meter längre ner på stranden fanns ett mysigt hotell, Lanta Villa resort. Det fick bli vårt andra hem på Koh Lanta för nästkommande 2 nätter.

Morgonpromenaden på stranden, innan vattnet hade stigit bjöd på upptäckter...

Jättemaneten Hubert döpte vi den till... pjuh! Hade inte velat möta den i ett svalkande bad...

Efter 5 dagar med Thaimat kände vi att det skulle vara gott med lite omväxling. Fick ett tips om att det fanns en "svensk" restaurang i närheten -Bajen pizzeria & steakhouse. Maken överlycklig, han är ju Hammarbyare, så vad kunde bli bättre?

På vägen dit "hittade" vi en underbar liten bar... en folkabuss!

Här fick det bli en god Mojito för mig och en Gin o tonic för maken...

Om man ville kunde man få kolla på mello... vi ville inte.

Och tvärs över gatan hade vi Bajen sport bar....

På väg hem efter en god pizza och en å annan singha blev det ett besök på en kaffebar... jag var ju sååå sugen på en god kaffe, å det fick jag.

Nu var det dax att förflytta oss igen... denna gång till Koh Lipe, med båt såklart!

5.5 timmar senare kommer vi till slut fram till Pattaya Beach och till Varin Beach resort. Lååång resa.

Koh Lipe bjöd på fantastiska stränder...

Skymning och vacker solnedgång...

Lunch intogs på Mountain resort. Ett hotell med bungalow i bergen, dit tog man sig via en lååång trappa... bra för benmusklerna =)

Här har vi bara kommit knappt halvvägs, men var tvungen att pussta ut och ta några vackra bilder...

Middag... vilken av de fula fiskarna skulle vi välja?

Nu var 2 dagar på Koh Lipe till ända... och vi skulle återigen förflytta oss med båt. Denna gång styrde båten mot nationalparken Koh Tarutao.

Ko Tarutao National Marine Park omfattar 1490 kvadratkilometer korallrev, småöar, djungel och jämte Ko Similan det klaraste havsvattnet som går att hitta i Thailand. Sjöanemoner, mjuka och hårda koraller tillhör den marina faunan liksom delfiner, rockor och fyra arter havssköldpaddor. Dugong (sjöko), valhaj och valar finns också, men syns inte speciellt ofta. Ko Tarutao var länge ökänt för sina stora saltvattenskrokodiler. Hänsynslös jakt har förpassat dem till historien.

Det närmsta du kommer är ett kranium på parkmuseet i Ao Pante. Vildsvin och två sorters apor, krabbmakak och rökgrå langur, är däremot lätta att se. Mushjort, flygande lemur, utter och fiskarkatt tillhör avdelning svårsett.

Ko Tarutao sägs också vara en av Thailands ormrikaste platser. Kungskobra, pytonorm, mangrove- och bambuvipera finns på ön, men ses mycket sällan. Håll utkik efter vattenvaraner när du åker båt genom mangroveträsken. Med en längd på upp till tre meter tillhör de världens största ödlor. Varanerna är respektingivande, men ofarliga för allt utom krabbor, grodor och fåglar.

Drygt 100 fågelarter har observerats på Koh Tarutao. Vitbukig havsörn, braminglada och revhäger möter båten redan vid Ao Pante. I djungeln finns tre sorters näshornsfåglar: giant, pied och wreathed. Solfåglar, bluetailed bee eater och greater racket tailed drongo finns runt stugbyn i Ao Pante.

Dessa djur är vad vi lyckades se på Tarutao... på loppet inom ett dygn.

Dessa apor tog helt över restaurangen som vi åt lunch på... de sprang fram till oss och visade tänderna, de skrämde bort de 5-7 matgäster som satt och åt och fullkomligt tog över... de kastade tallrikar och mat runt omkring sig. Vi fick förklarat för oss att de ändå var ofarliga, de skule aldrig anfalla någon... hur vet man det? ville inte bli biten av en sån häringa sak.... men söta var dom! (på avstånd)

+ en orm, som vi dessvärre inte hann dokumentera med kameran... men den var brun, större än en huggorm enligt maken... jag vet inte om jag håller med där... inte större än den vi hade hemma på tomten i somras (sommras... delade meningar o hur det stavas, så vi tar båda allternativen här) iaf. HUA....! tycker INTE om ormar!!!

Elektricitet fanns det på ön också... men bara mellan kl 18.00 och 24.00. Aircondition fanns inte, men en liten fläkt på rummet fanns där. Den stannade ju kl 24.00 när elen stängdes av, och då vaknade man... varmt, väldigt varmt. Bortskämda jag!

Efter 1 dygn på ön Koh Tarutao var det åter dax att åka lite båt... medan vi satt vid piren och väntade på båten kom det ett gäng med munkar... rökande munkar. hmmm.. trodde inte munkar fick röka, har de inte avsagt sig all livets onödiga njutning?

Men munken längst till höger njuter verkligen av sin cigarett...

Nu var det 40 minuters båttur till hamnstaden Pak Bara, för att sedan sätta oss i en minibuss tillbaka till Ao Nang... bussresan tog ca 4-5 timmar, vi delade buss med 9 vuxna och 2 små barn. alla var jättetrevliga... förutom chauffören. Det var den mest sura "gubbe" jag någonsin träffat på, och som dessutom har ett yrke inom turismen. han skällde ut en av våra medpassagerare efter noter när han ändrade lite på fläkten, BUSSEN KUNDE GÅ SÖNDER!!! ajajaj... inge bra.

Vi hade bestämt att "återförenas" med dotter'n sista dagarna, och då hon tydligen hade bott i ett "riktigt råtthål" utan aircondition och mycket kackerlackor tillsammans med sina kompisar på Phi Phi i nästan 2 veckor, så bestämde vi oss för Railay beach sista dagarna... och då skulle det vara lyxhotell.

Hotellet hade namnet Railay Great View.... och de hade en riktigt fin utsikt... dessvärre så strejkade min kamera där.. lite fuktskadad kan man kanske säga, så bilder på utsikten finns ej, och bilderna på rummmet blev väldigt mörka och otydliga, men det var lyx! Och bilderna jag tog i båtresan ut till hotellet blev helt ok...

Jo... jag tog bilderna när jag satt i en longtailbåt.... rädslor är ju till för att övervinnas... å jag har åkt sååå mycket båt sista veckorna, jag börjar liksom bli van... smiley Tyvärr fick vi bara behålla rummet i 1,5 dygn...

...sen var det återigen flytt. Nu skulle vi hitta ett hotell till näst sista natten.. Och hotellet som fick oss till gäster för natten var Sand Sea Resort.

Middag avnjöts på hotellet den kvällen. Och efter avslutad måltid gick vi ner på stranden och köpte en Khom Loy - Thailändsk svävande rislykta. Tände den och ägnade en tanke åt våra nära och kära, som inte längre är med oss här nere på jorden... Nu var det natti, natti...

Nästa morgon när vi kommer tillbaka efter frukosten så sitter det en man uppe i en av palmerna och hugger ner kokosnötter... dels för att ta tillvara på dem och dels för att inte vi skulle få de i huvudet antar jag... kolla högst upp i palmen.

på väg ner...

Å där var han nere... lugnt och säkert... undrar vad han har för arbetsförsäkring? (repet runt hans midja fungerade dels som "livlina", men även som hiss.. han hissade ner nötterna med den, då tog han av sig repet runt midjan och fäste det runt kokosnötterna... hua!)

Han tog en av kokosnötterna och gjorde ett hål i den, gav den till oss, så att vi fick dricka lite kokosvatten. Så är det tydligen på "unga" kokosnötter... sen när de är äldre så blir det kokosmjölk... man lär sig någonting nytt varje dag! =) TACK!

Nu var det dax för den sista dagen i underlandet Thailand... vi tillbringade den vid poolen. I skuggan. Under palmerna. Vi var brända. Vi hade ont.

Likt Ferdinand som satt och doftade på sina blommor under korkeken, låg jag på en solsäng och doftade på blommorna som klasade sig ovanför huvudet...De vita doftade citron.... ljuvligt.

De purpurfärgade doftade.... ingenting, men de var vackra!

Sista natten hade vi bokat in oss på det första hotellet Blue House. Vi satte oss i en longtailbåt för sista gången den här resan (just som jag hade vant mig vid allt båtåkande med longtail, eller ja alla typer av båtar faktiskt -longtail,speedboat m.m)

Vi installerade oss på rummet, sen var det dax för en sista måltid i underlandet Thailand. Shopping stod också med på dotterns önskelista.

Maken och dotter'n...

Servitören för kvällen, en sprallig kille från Nepal. Bakom honom skymtar mannen som gjorde våra goda pizzor.. En leende Thailändare.

Tröttheten slog till efter maten, det var tidig uppstigning, morgonen därpå. Det var dax för hemresa. Dax att säga adjö till landet som vi bott i under 14 dagar. Det var dax nu... Dax att knyta ihop säcken och slå ihop ögonen...

Klockan ringer 06.00... packar ihop och smyger ner i receptionen för att inte väcka vår underbara "lilla tant" som sover i receptionen.... (jo, hon sover där på en soffa. Inga stängda dörrar. Vem eller vad som helst kan promenera rätt in på hotellet, utan att "lilla tanten" märker något... hon märkte inte när vi kom "hem" kvällen innan...läskigt.) Hon var vaken... Hon gjorde frukost till oss... god frukost.

Hur som helst... Hon var den mest underbara "lilla tant" jag träffat sen vi kom till Thailand... hon förstod nästan ingen engelska alls, kunde heller inte prata någon engelska... men gjorde sig ändå förstådd och förstod vad vi menade. Alltid ett underbart leende på läpparna och glada ögon. Hon blev väldigt förtjust i dotter'n. Jag tror hon sover leende...

På flygplatsen... de 3 musketörerna är på väg hem.

Trötta på planet!

Å där var vi tillbaka till verkligheten och Stockholms rusningstrafik... trots sportlov. Tack snälla JanE som har tagit hand om huset medans vi var borta på äventyr och TACK för hämtning och lämning på Arlanda... Du är guld värd!

Och stort stort TACK älskade maken för en fantastisk resa.... love u!

  • Comments(0)//blogg.station18.se/#post82

tidsinställd kropp..?

om mig och mina tankarPosted by Åsa Gutemyr Tue, February 07, 2012 16:27:48

Ja... Nu har den även hälsat på hemma hos oss, den förrädiska magsjukan! jo'rå jag har hört talas om den många gånger, folk har pratat om den till höger å vänster... Känns i mina öron som om alla, å då menar jag ALLA har drabbats av den nu i vinter. Och du, ska jag vara ärlig så har mina öron, bara varit påslagna på halvfart när det har pratats om mag/kräksjuka... jag är liksom inte intresserad, vill inte höra hur andra kräks... det är inte trevligt. Jag hatar kräk. säkert inte ensam. Och jag drabbas aldrig av den själv, det är säkert därför jag aldrig har tagit till mig ordentlig av människors berättelser om denna hatiska sjukdom... den drabbar inte mig, ingen magsjuka biter på mig, den går mig obämärkt förbi, en axelryckning.

...tills nu...

Men av någon konstig anledning, (å då menar jag i positiv bemärkelse) blir jag 'bara' sjuk på Måndagar (alltid 'ledig' måndagar, eller iaf butiken stängd) å då undrar man ju.... är kroppen liksom inställd: -jo, hörru kroppen som tillhör Åsa, ska ru bli sjuk, så passa på att bli det på måndag, ska vi bestämma det nu? du är sjuk på måndag, ok? å då menar jag SJUK... du vet, feber... hööög feber, ont i kroppen, varenda liten led, muskel, sena, varje litet blodkärl värker som om en explosion låg å väntade på att få lösas ut... det känns som om en tryckvåg går igenom kroppen, varje gång man försöker vända sig om i sängen. ONT. Illamående. Vill kräkas. Det går inte. Kräks inte. Tack, tack för det, för det klarar jag inte... har liksom någon spärr där.

Hunden ligger nedanför sängen precis hela dagen... hon vet att jag är sjuk. Hon sätter sig upp och lägger sin nos på sängkanten och hon har ett medlidande i sin blick, hon följer mig med blicken hela tiden. Försöker jag pallra mig ner på nedervåningen för ett besök på wc så följer hon med... hon lägger sig utanför och väntar, för att sedan 'leda' mig upp till sängen igen... ♥ hon är kärlek!♥

Maken ringer hem och frågar om jag behöver något... ja...ja ge mig ipren och vatten... har inte druckit en klunk på hela dagen... maken skyndar hem och ger mig en ipren och ett glas vatten,han är också kärlek ♥ det går 1 timme, och jag är som en ny människa! Det är kärlek på hög nivå...

visst är det väl konstigt vad en ipren kan göra... Vaknar i morse och känner att jag är stark, stark som en björn! ( vad innehåller en ipren egentligen, jag undrar?)

Men.... Nu ligger maken sjuk, och jag lider med honom, förmodligen ligger vovven Wildas nos på sängkanten och vakar över honom, stackar'n... dessvärre så verkar det som om iprenen inte biter på honom. Han har kramat gustavsbergaren halva natten. Jag lider med honom, och jag ska dra öronen åt mig nästa gång nå'n börjar snacka mag/kräksjuka... vill inte ha. Tycker inte om. Står gärna över. Tack, men NEJ TACK! Den biter tydligen på oss också!

Jag ska hem å pyssla om min käresta så fort jag bara kan...

(Du vet väl hur det är när en karl är sjuk) Ska ni snacka om att föda barn??? (vilket jag iofs avstått ifrån...)

Bacillfria kramar!

  • Comments(0)//blogg.station18.se/#post77

Positiv vs negativ...

om mig och mina tankarPosted by Åsa Gutemyr Thu, December 29, 2011 14:48:44

Slås helt av tanken att jag omges av många... ovanligt många eller rättare sagt av otrevligt många, negativa och bittra människor. Eller omges och omges är väl kanske en överdrift.. helt självvalt faktiskt. Och då menar jag människor som skriver på olika "nyhetsflöden" i cybervärlden.... ja, det är människor som man är "kompis" med på facebook eller "follow" på twitter...

Varför bestämmer man sig för, att nu ska jag minsann logga in på facebook och spy galla över världen utanför fönstret, eller bara självömkan hela tiden... självklart kan det slinka ur en å annan ogenomtänkt skrift även för mig (ytterst sällan, om jag själv får tycka..) Men vissa har det bara i sig, som det verkar. Tyck-synd-om-mig-syndromet, eller klaga-på-allt-syndromet... inget är för dessa människor tillräckligt bra. Och jag undrar....... VARFÖR? Varför är vissa människor så extrem-klagiga? Herregud.... Det finns sååå många människor utanför deras fönster som har det såååå mycket värre, å jaa.. det finns naturligtvis de som har det bättre också... men jag ber, va lite, lite positiva... var nöjd med vad du har, vad du ändå har åstadkommit... annars sträva efter att förändra livet omkring dig, men bespar "oss övriga" med gnället.

Reaktioner på detta skrivande... självklart.. det förväntar jag mig, många kommer tänka: men herrgud va du låter negativ nu då... japp.. det här är förmodligen det mest negativa jag kommer att skriva, men det är en liten, liten uppmaning bara... men å andra sidan så kommer inte dessa människor som jag VILL uppmana till att vara mer positiva, läsa detta... för dessa människor är för självupptgana med sitt gnällande för att ta sig an en uppmaning via blogg... så jag kanske bara helt enkelt ska ta och lägga ner den här klagosången jag också... =)

LEV LIVET VACKERT! ♥

  • Comments(2)//blogg.station18.se/#post64

Underbar Måndag!

om mig och mina tankarPosted by Åsa Gutemyr Mon, December 19, 2011 21:30:42

mmm.... vilken lyxig dag jag har haft idag...!

Hur kan man ha en lyxdag så här veckan innan jul..? Jo,jag vet... men jag har inga måsten.. tycker inte om måsten, för måste jag något, så är det ingen julefrid för mig, och jag vill ha julefrid, så därför har jag tagit bort alla "måsten"...

Vad är en lyxdag för mig då? jo,just idag så innebär lyxdag för mig att BARA göra saker som jag kände för... dagen började med frukost på sängen, serverad av min underbara make... (som varje måndagmorgon) DET är vardagslyx för mig.. sen bestämde jag mig för att åka till styvdotterns jobb, för att överraska med en liten lunch... hög mysfaktor på det! (annars lunchar jag i min lilla skrivbordshörna på jobbet, å då består lunchen oftast av en torr macka... Hehe...) Sen gav jag mig iväg till Farsta centrum för att inhandla några julklappar... egentid! å jag kan VARMT rekomendera butiken Amazing seven!!! supertrevlig personal som verkligen vet vad bra service är.... me like! Hoppas maken blir lika nöjd med mitt köp till honom som jag blev... ( å hoppas han inte läser bloggen! hahahah....

Väl hemma så kollade jag vad som hände på twitter, å då hittar jag ett bus-enkel recept på en pasta carbonara som Paolo Roberto hade lagt ut på recept.nu... ja, då fick det bli en carbonara idag! (ja ja... carbonara är inte så svårt annars heller, men den blir alltid tillagad på olika sätt i vårt hem) Kul att prova YTTERLIGARE en variant, som enligt Paolo är den "rätta" å jag är nog benägen att hålla med!

Nu är det dax för en liten kvällspromenad med lillvovs Wilda...

Önskar alla en god natt så småningom....

  • Comments(0)//blogg.station18.se/#post61
Next »